Hej gott folk, jag är nu 95 år sen ett par månader och det har gått bra att fylla år. Det lackar mot jul och ett Nytt År, som jag ser fram emot som bloggare, i denna härliga cyberrymd.

Mina funderingar har efter ett antal mail som jag fått, är att det nästan inte finns bloggare som är över 70 år, för det är den ålderskategorin som jag mest får mail från. Det vore härligt om det kommer mail till mig från män och kvinnor som är över 90 år, så man inte behöver känna sig ensam där upp i ålderstoppen. Jag har det väldigt trevligt när jag skriver min blogg och tänker på er alla där ute någonstans.

Sakliga upplysningar från bloggosfären reporten och författaren Eric Shackle, från Sidney, Australien. Eric har inspirerat mig, samt har haft stor nytta av i mitt eget bloggande.

Här är ett av Erics verk som är verligen intressant.

Askungar.doc Cinderella.doc

Jag har även minnen från jularna när jag var liten som jag vill berätta om.

Mina första julklappar en liten speldosa och en björkvedsklabb. Speldosan var av en tekopps storlek med en liten vev på toppen. Ni må tro att det vevades och spelades. Med tiden försvann de ljuva tonerna och därmed melodin ur mitt minne. Men glädjen över den julklappen lever kvar än idag. Julklapp nr 2 öppnades med samma spänning som med den första. Vad innehöll månne det fina paketet? Det var en björkvedsklabb där den vita näversidan var prydligt dekorerad med God Jul! Förklarigt nog blev jag som mottagare en aning fundersam?

Det var min 5 år äldre syster Ingrid som stod för gåvan.Klabben hade hon hämtat ur vedlåren i köket. Hon var så mån om att jag som den yngste i familjen skulle få en julklapp.

Den björkvedsklabben värmer mig än idag.

English version

My first Christmas presents were a small music box and a piece of birch chunk. The music box was of the same size as that of a tea cup with a small handle on the top. You can imagine how much it was cranked and played. While time passed the delightful tones and therefore also the melody disappeared from my memory. But the joy of that present has never left me.

I opened the second Christmas present with the same excitement as the first one. What did it contain inside? It contained a birch chunk. On the white birch bark side a neat Merry Christmas was decorated. Understandable, I as a receiver got a little thoughtful. It was my five year old sister, Ingrid who had given me that gift. The chunk, she had gotten from the wood box in the kitchen. She was so keen that I as the youngest person in the family was to receive a gift. Today, the memory of that present still gives me much warmth.

Lyssna gärna till legendariska Peter Ölanders skiva som han har förärat mig Stilla Natt