Att så här i vårens tid, få göra en ny version av några 50 tals låtar i pianoarrangemang, har blivit aktuellt. Vid Pianot: Henrik Bergion	During the present spring time, it has come to my interest to write new version of a couople of songs from the fifties, using piano arrangement. At the piano: Henrik Bergion
1. Aurore 2. Tango De Geer 3. En vårkväll vid Bellmanshäst

Fingspångs Slott och mina minnen därifrån.

Mitt första besök i slottet var i slutet av 1910 talet vid omkring 7 års ålder. Det var helgdag och min äldsta syster, som arbetade på STAL:s ritkontor där, hade ett kortare arbete att utföra. Jag fick följa med, men minns inte mer av besöket än att det gjorde ett starkt intryck på mig av det, som jag fick se och höra om det gamla slottet.

Vi barn hade tidigare hört berättas så mycket om allt fint och spännande, so där fanns och vad som timat ända från Louis De Geer och fram till Ekmans tid. Den mest omtalade var ju Aurora, men det talades också ibland om den grå damen, som då och då visade sig där.

Ja åren gick, jag hade inte fyllt 14 år när jag åter satte foten på golvet i slottshallen. Jag minns att jag tog av mössan vid inträdet, troligen lika, som jag gjort när jag var sju år.

Nämner detta för att när jag senare hade min arbetsplats på slottet, var det en av cheferna som lagt märke till det. Han yttrade en gång när vi kom samtidigt till slottsporten. Det är visst bara vi, som tar av hatten när vi går in här? Året var 1926 och den 26 febr. när jag, som kontorbud gick min första postrond från STAL:s verkstadskontor till huvudkontoret på slottet. Min företrädare Gunnar Karlsson var med på min första rond.

Slottets bottenvåning, användes inte då som kontor. En trappa upp till vänster låg ritkontor, arkiv, beräkningsavdelning och överingeniör Oscar Wibergs kontor. Till höger om trappan, det runda rummet, som under åren varit företagets direktörkontor. Under mina anställningsår vid STAL i Fingspång 1926-55. De var Georg Leire, David Lindblom och Curt Nicolin. I övriga rum i våningen var affärskontor, med offertavdelning, reservdelar, montage service m.m.

Vindsvåningen var i stort sett inte inredd. Det runda rummet där var då avdelning för kopiering av ritningar.

Där fanns också ett par enkelrum, som beboddes av bolagets tjänstemän. En kväll, vid en lite försenad postrond fick jag höra vacker musik ljuda, när jag kom upp på vinden. Harpspelaren, som bodde i ett av vindsrummen, var ingenjör på STAL. Någon grå dam syntes inte till i vindsmörkret.

Med tiden hann man lära sig hitta i slottet, fårn källare till vind, efter mycket spring i spiraltrappor till olika rum och utrymmen. Det lär ju ha varit 62 rum där? Slottet hade inte varit obebott på 250 år förrän en period i början av 1900 talet.

Det blev ett avbrott i slottsbesöken i samband med andra arbetsuppgifter inom företaget Lågkonjuktur rådde, i början 30 talet. Värnplikten skulle fullgöras.

I sammanhanget kan nämnas, att jag i mitt arkiv med bl.a. gamla radioprogram, har en inspelning från 1953 om Fingspång, med titel: "Brukstraditioner och fackföreningsminnen". Där ingår bl.a. en intervju med STAL:s direktör Daid Lindblom, i tjänsterummet på Fingspångs slott.

Vördnaden för Fingspång och Slottet lever kvar hos mig. Mitt, lilla bidrag är tillkomsten av sången om "Aurore". Den ingår i STAL körens repertoar samt finns med på min hemsida och blogg.

Detta var i stora drag vad jag minns om själva slottet.

Man minns också både jubileer och festligheter som ägt rum där under åren Slottsklubbens medlemmar fick ofta medverka i olika uppdrag vid tillställningar. Vi var bl.a. marskalker och guider vid ett Ekmansjubileum och guidade vid flera andra tillfällen när så önskades.

STAL:s portvakter framför verkstadsporten rån v. Svartling, Johansson, Fredriksson och Ekholm.	Finspång STAL:s verkstadskontor.
Slottsparken Fingspång	Verkstadshallen STAL.
Fingspångs slott.

Verkstadsarbetarna.

Tidig morgon, man skyndade genom verkstadsporten. i gången, i sidofacken, där hade man tidkorten Ty även då på 20 talet man måste arbetstiden hålla vakterna Svartling, Johansson, Fredriksson och Ekholm punktligheten kolla

I verkstaden fanns filare, lindare,karusellsvarvare och ritsare, arborrare, borrare, fräsare och hyvlare ja verkliga snitsare Med mästerlig hand och med skarpa stål i maskiner, de bearbetade hård och seg metall Lindström ,Kalle i Änga, Hultman, Lindell och Alfred från Björkfall Ja flera yrkesmän, också de med stil och känsla för precision fyra av dem alla så kunniga män, i viktig produktion Man såg dem i gamla verkstan vid maskiner uti rad svarvarna, Both. Karl Edvard, Kalle Knut och De Grade

Metallgjutare, slipare, svetsare, plåtslagare och de som kunde härda, modellsnickare, ja konstnärer i vart sitt fack, alla säkert lönen värda. Från smedjan hördes täta hammarslag man såg hur järn i ungnar upphettades, det var där som smederna Ströberg, Backström, Broman och hantlangarna svettades.

Verkstadsarbetet omfattade även då underhåll ,lager, renhållning och transporter tillverkning av verktyg, ja specialitéer av olika sorter för att maskiner och verktyg hölls i bästa skick, fanns män som kunde serva och smörja nämligen, Eklöf, Frisberg, Qvarfort och Holm som allt fick ombesörja

Ja detta var när man arbetade med turbiner för ånga som sedan skulle monteras av skickliga montörer och de voro många. Till fjärran land de reste, till Persien såväl som till Bombay Jag nämner ett fåtal av dem, Frans Pettersson, Hallström, Wilking och Waleiy

Verserna Verkstadsarbetarna skrevs av ”Anders Magnus” (Allan Lööf) De ingick i ett radioprogram i Radio Östergötland 1980 den 2 och 3 januari.